Innerst inne är jag trött. Dagsattsova-trött. Men kroppen vägrar att inse att det är dags att sova. Min gissning är för att jag

är så väl medveten om att klockan står ställd på 04.45 och jag vill hellst hinna sova lita innan den ringer. Men hur ofta händer det man vill ska hända. Om så bara en sån simpel grejj som att falla i sömn. Tur är väl att jag är så pass rubbad att jag periodvis försöker med tvärtom-tekniken... Det går sådär!

I vilket fall som hellst ska jag i alla fall lägga ifrån mig mobilen och läsa min bok, som jag för övrigt inte kommer någon stans med. Brukar vanligtvis njuta av alla Dean Konz böcker men den här var seg och ehh... mindre händelserik?  Men har gett mig fan på att läsa ut den. När vi ändå är inne på böcket så läste jag nyss fifty shades triologin och erkänner att dem faktisk var redigt bra. Dom lästes ut på alldeles för kort tid i stället. Can't wait for the movie! Om man vågar se den med tanke på att det oftast brukar vara BESVIKELSE med stora bokstäver när dom gör film av bra böcker. Dessutom är jag inte helt nöjd med Herr.Sexig.Hunnams avhopp av rollen dom C.Gray Well, det visar sig.

Som sagt dags för John Blud att komma nu. God Natt

/Johanna

Det var defenitivt inte igår som jag överhuvudtaget ens hade en tanke på att skriva blogg. Hur hamnade jag här? 

Jag har så mycket tankar funderingar och allmänt oroväckande sinnesförvirringar som drar sig igenom min hjärna. 

Just nu är jag ganska så nollställd, trött på att vara människa. En någon, med massor av måsten. Jag har ingen som hellstaning om vad jag vill, kan eller känner. Jag är (om två veckor) tjugofem år gammal men har fortfarande inte listat

ut vem jag är? Något som jag nyligen däremot har kommit underfund med är att jag faktisk inte längre är den jag tror eller

vill vara. Vad hände med tiden? Vad hände med allt som skulle vara? Mina känslor? Andras känslor? Mina intressen? Vänner? Familj? Jag vet inte ens om jag tycket om att göra det jag brukar tycka om att göra. Utan jag bara gör det för aty drt är en del av allt det som jag fått för mig att jag älskar. Men mår jag bra? Där också, jag vet inte.

Jag tror det är dags att ta en paus och verligen fundera på vad JAG vill för en gångs skull... Men vad händer då? Vem kommer dömma? Vilka kommer inte? Vet jag redan det? Och återigrn står jag där och "ska bara" för någon annan. 

För övrigt så låter jag mer nere än vad jag egentligen är. Vissa dagar är är freaking amazing men det här handlar mer om att jag behöver sätta ner en fot, lyssna på hjärnan istället för hjärtat, för att må bra i det långa loppet.

Nu är det dags för lite mera måsten innan sängdags. Plocka, duscha, sova, jobba... 

/Johana